Maj innehöll många olika lärdomar. Tre tävlingar spelades med två missade kvalgränser och en placering i topp 40.
Maj blev en månad fylld av värdefulla erfarenheter. Tre tävlingar spelades – två missade kvalgränser och en topp 40-placering summerar resultaten. Men det fanns mycket att ta med sig, både spelmässigt och mentalt.
Månaden började med Cutter & Buck Open på Fjällbacka Golfklubb i Bohuslän. En kort bana som mellan klipporna. Jag gick varven på 75 (+4) och 73 (+2), vilket inte räckte för att klara kvalgränsen. Även om resultatet inte var det jag hoppats på, blev veckan en väckarklocka. Jag insåg att jag, i jakten på bättre närspel och lägre scorer, hade lagt min styrka åt sidan – spelet mellan tee och green. Det hade fått stå tillbaka i träningen, vilket gjorde det svårt att skapa tillräckligt många birdiechanser.
Nästa stopp blev Gamle Fredrikstad Open i Norge. Banan ser kanske inte mycket ut för världen, då banan ligger drivs av en stor camping, men varje år när Svenska Touren kommer dit blir det ett riktigt test. Hårda greener, smala fairways och tjock ruff ställde höga krav. De två första varven spelade jag stabilt, och det som inte fungerade i spelet från tee till green veckan innan hade förbättrats rejält. Med rundor på 70 (-2) och 71 (-1) låg jag topp 15 inför sista dagen. Tyvärr smög sig några onödiga misstag in, bland annat en treputt på sista hålet som kostade en plats bland topp 10.
Sista rundan blev sedan en riktig utmaning. Kalla temperaturer under 10 grader och kraftiga vindar på upp till 15 m/s gjorde det tufft. Jag hade svårt att hålla ihop spelet och avslutade med en 82 (+10), vilket blev min sämsta rond för säsongen. En T41 som slutresultat var inte vad jag siktat på – men de två första rundorna gav mycket att ta med sig. Framför allt växte hungern efter att prestera bättre och avsluta tävlingar starkare.
Sedan bar det av till Danmark för Smørum Open i Köpenhamn. En kort bana där det går att göra många birdies. Här började mitt spel från tee till green kännas riktigt bra igen. Men puttningen ville sig inte – och när det blev några misstag på vägen lät jag det påverka mig lite för mycket. I ett startfält där birdies är standard är det lätt att börja pressa och avvika från spelplanen. Jag blev för aggressiv, slog driver där jag inte borde, och gick för flaggor jag borde undvikit. Det straffade sig med varv på 73 (+3) och 74 (+4).
Lärdomen från maj är tydlig: ha tålamod och håll fast vid processen. Jag är på rätt väg med spelet, men det krävs mer mognad och lugn i spelet – egenskaper jag kommer att fortsätta jobba på. Det är så man växer som proffs.
Juni – Färre tävlingar, mer förberedelse
Juni blir en månad med färre tävlingar, men desto mer fokus på träning. Jag kommer stå över de tre första tävlingarna, vilket öppnar upp tid för förberedelser inför en av årets höjdpunkter – PGA Championship Landeryd Masters i Linköping.
Det är en av de största tävlingarna under året, där Svenska Herrtouren, Damtouren och Proffsförbundet samlas för en gemensam vecka. Tävlingen spelas 25–28 juni på Landeryds Golfklubb – en bana jag ännu inte spelat, men som jag fått beskriven för mig som en riktig mästerskapsbana. Långa hål, strategiskt placerade bunkrar och en layout som kräver både strategi och precision.
Jag tror den banan kan passa mig riktigt bra. Mitt spel mellan tee och green är starkt, och därför kommer jag lägga extra fokus på att ha kontroll på bollflykten och vässa puttningen. Får jag ihop helheten kan det bli en riktigt bra vecka.
